I fredags var vi och åt påsk middag hos mina föräldrar. Alltid skoj, massa överraskningar hos familjen tajkon:)
Vi åt från en stor påskbuffe, med allt man kan tänka sig.
Min favorit bland påskmaten är mammas hemma gjorda köttbullar:) Till maten hade vi roliga snapsvisor, lille Max satt och tittade konstigt på oss. Var nog första gången han hörde alla oss sjunga samtidigt:)

Efter maten så hade vi några lekar.
Sen kom Agnes in med en korg full med kinderägg!! Kinder choklad är väldigt gott:)

På kvällen så körde jag hem till Stedt och Sofie. Vi hann även med en kort runda till Lyktan. Jag körde hem vid 1 tiden. För jag började jobba kl 9 dagen därpå.

Så det var en lång och händelserik långfredag:)



Långfredagen
Långfredagen var den dagen då Jesus korsfästes och lades i berget som skulle bli hans gravplats. För Jesus var det en lång och lidelsefull dag, därav namnet på dagen. I England säger man däremot "good Friday", vilket ju inte är så passande. Tyskar och fransmän kallar dagen för "Karlfreitag" = sorgsenhetsfredagen och "Vendredi Saint" = den heliga fredagen, och går lite mer i Sveriges fotspår.
På 1600-talet blev långfredagen en helgdag i Sverige. Den här dagen ville man påminna sig om Kristi lidande och fastade därför mer än vanligt. En del fastade på endast vatten och bröd. Andra drack inte ens, för att de skulle törsta som Jesus på korset. De som inte tog så hårt på det hela åt gärna ärtsoppa på långfredagen och för att än en gång påminna sig om Jesu lidande var det vanligt att man åt nyponsoppa. Dels är den "röd som Kristi blod", dels kunde den även påminna om törnekronan som Jesus bar på huvudet.
För övrigt var det inte lämpligt att man på långfredagen drack mjölk, för då skulle man få bölder, sa man.
Förutom att fasta fanns det folk som visade sitt medlidande med Jesus genom att gå med ärtor eller stenar i skorna.
Det skulle också vara en sorgens dag. man gick svartklädd och var stillsam och allvarlig hela dagen. Barnen fick inte springa runt och leka. I början på vårt sekel var det vanligt att man flaggade på halv stång ute vid kusterna.
Enda fram till 1969 var det förbud mot offentliga nöjestillställningar i Sverige. 

Nuförtiden är väl långfredagen mest en dag som alla andra och inte alls så sorglig och allvarsam som förr, men den har faktiskt inte alltid varit det heller. Först under 17-1800-talet växte 
"l å n g" fredagen fram i den bemärkelsen. På medeltiden var den bara en halv helgdag då man gick klädd, betedde sig och arbetade som vanligt medan man även gick i kyrkan.

I kyrkan var altaret svartklätt och där stod inga ljus tända, utan endast fem röda rosor som symboliserade Kristi fem sår. Man sjöng psalmerna utan orgelmusik, för det var ju påskfrid och allt skulle vara stillsamt och tyst.
Långfredagen var, precis som många andra dagar under våren, en bra dag att spå väder och liknande. Om det regnade sa man i Småland att det skulle bli en torr sommar - och tvärtom. Om det snöade sa man i Dalarna att det skulle bli mycket broms på sommaren, men ett gott år om det var klart väder.
På långfredagsmorgonen var det bäst att man tog på sig strumporna redan i sängen, eftersom man absolut inte skulle gå barfota på trägolv. Då skulle man slå sönder tårna under sommaren. Man skulle heller inte piska med något i luften för då ökade man Kristi lidande.




Puss o kram